Ny blogg
Rundresa
Huangshan
Jag har just kommit till hotellet i Huangshan. Fia och gänget kommer hit om ungefär fem timmar.
Det går absolut ingen nöd på mig!
Restaurang Yuxin Sichuan Dish
Vi äter chili till lunch idag.
Mobilblogga
Nu kan jag blogga från mobilen! Så det är det jag gör nu sittandes i solen, på en uteservering med en färskpressad kiwijuice framför mig. Gott.
Servetter
Det är lustigt det här med kineser och deras känsla (eller brist på känsla) av att vara någon annan väldigt nära. Som svensk har jag jättesvårt när kineserna ställer sig tätt inpå mig.
Just nu sitter jag i soffan och ayi städar runt omkring mig. Flyttar på mina fötter för att hon ska dammsuga under dem och så. Jag blir oerhört stressad av det, men kommer mig inte för att säga något, för detta är fullkomligt normalt för henne.
Nu var det inte det jag skulle skriva om utan jag ville visa er en servett som jag tyckte var fint vikt.
Ok, den var finare i verkligheten.
Sötsugen
När man kommer ut på vår innergård nu, så doftar det som i en godisaffär! Skumbanan! Det är några träd med små, små blommor på, som doftar så.
Magiskt.
Respekt!
Iallafall så rusar han fram till den här bilen och skäller ut killen bakom ratten. Säger att där kan han ju för tusan inte parkera!
Killen i bilen ber då om ursäkt och kör slokörad därifrån.
Killen i bilen var militärpolis.
Respekt, min kärlek. Respekt!
Mitt ID-kort
Nyss fick jag ett mail från den svenska ambassaden i Tyskland, som undrade om jag ville hämta ut mitt ID i Berlin eller i något av de 12 honörskonsulaten runt om i Tyskland.
Tyskland? Jag bor i Kina!
Hjälp.
Hundhatt
Jag har lovat honom att han ALDRIG mer ska behöva ha den på sig.
Orkidéer
Orkidéer som snittblommor. Det funkar ju också.
Ny söndag, ny brunch
Det var fantastiskt! Inredningen, maten, servicen, bubblet, ja - allt var underbart!
Under brunchen kom det "sjuksköterskor" och serverade soppa.
Lite senare dök de upp med spritfyllda sprutor om man ville få sig en rackabajsare!
Jag tyckte att det lät otroligt osmakligt när jag hörde talas om det, men när "sjuksköterskorna" väl dök upp var det bara underhållande!
Fredrik fascinerades.
Jag ger brunchen 5 stjärnor!
Copy-land
Frukt som frukt. Kopis som kopia.
Att inte vara sig själv
Fredrik: Mamma, vet du vad?
Jag: Nej, vad?
Fredrik: Jo, i skolan finns det en kille som gärna vill vara kompis med mig, men jag vill inte vara kompis med honom. Och en gång sa fröken till oss att om vi ville få kompisar, så behövde vi bara vara oss själva, så när den här killen kommer, så är jag aldrig mig själv. Jag är Bläckvard!
Bra tänkt.
Sjukhus
Jag menar ett typiskt kinesiskt sjukhus där det kryllar av folk, kostar typ 30 kronor för ett möte med en läkare och där det första som mötte mig var både en doft och en syn av döende människor!
När första chocken lagt sig kom nästa. Åka hiss!
Hade jag inte gått på kryckor hade jag tagit trapporna. Folk trängs, kör armbågarna i sidan och vägrar visa någon som helst respekt. Jag förstår - det handlar om att överleva i ett land där det kryllar av folk. Men som svensk känns det ändå så otroligt obehagligt!
Vad jag ville var att få lite healing på min fot, så att jag kan skutta i de Gula Bergen nästa månad med Fia Hobbs, men det sa läkaren att jag inte skulle få. Istället skulle jag få en salva, som påskyndade läkningen. Ok.
Receptet på salvan skrevs ut. Ner till "apoteket". Över 2000 människor före i kön och klockan var inte mer än 10.00.
Tur Johan var med mig. Han gick fram och pratade med någon och sa sen att han fixat så att han kunde komma tillbaka imorgon och hämta medicinen åt mig.
Så hade han den där blicken som sa att det var skönt att vara västerlänning och där med lite VIP.
Tack, älskling!
