En svensk "lao wai" i Shanghai

Ulla och Åke har en svensk-kinesisk vän, som heter Johan Wang och han bjöd ut oss alla på middag en kväll. I väntan på värden blev vi serverade te och behandlade som kungar.



När hummern kom in tjoade och tjimmade alla och berömde den goda smaken!


Alla utom jag. Den rörde på sig. Den levde! Jag döpte honom till Hans..

Något som jag dock tjoade o tjimmade över var garneringen till en av rätterna. Snacka om konstverk!


Sen gick vi vidare. Fredrik fick en glass med tomater på och Mr. Wang beställde in kaffe och en flaska cognac till oss andra.


Kvällen blev till natt och vi satte oss och beundrade månen.

Sen åkte vi mätta, glada och berusade hem och somnade som stockar allihop.

Fredrik: Åh, neeej! Mamma, folk har börjat stirra så där mycket på mig igen. Suck!
Jag: Ta på dig masken igen då, så ser de inte att det är på just dig de stirrar.
Fredrik: JAAA, vilken bra idé!



Nä, jag förstår verkligen inte heller varför Fredrik blir utstirrad..

Johan har kommit hem från Sverige igen och det har också piggat upp mig!
Han är rolig, min make, för han är inte lika svensk som jag är. Han tycker inte att saker och ting är pisamma och så. Han kör på.

Här står han nu och tar kort på våra grannar (det vågade naturligtvis inte jag):



En liten bild på hunden, som bara blir rastad i barnvagn:



Äntligen ett bildbevis!
Dock tycker jag att han ska lära sig att använda den där nya kameran, så det blir lika bra bilder, som han säger att det ska kunna bli. Visst?

Jag har ingen skrivarglädje längre. Har tappat den. Inser att jag inte har något att skriva om och då blir det bara konstigt. Har försökt den senaste tiden att vara rolig eller glad, men min inre nedstämdhet lyser igenom och då är det inget kul.

Jag tar en paus i bloggandet nu. Förhoppningsvis en kort paus, för jag tycker väldigt mycket om att blogga i vanliga fall.

Kram så länge!

Det är lördag. Johan åkte till Sverige tidigt i morse och Fredrik o jag har haft en mysig dag. Tittat på tv, bakat kaka, fikat, tagit promenader med Sötis, lagt puzzel och så.

Myset fortsatte. Fredrik fick pannkakor till middag och lyckan var total då han fick äta framför tv:n. Det fick han bara för att jag stod i köket och tillagade räkor åt mig själv.
I ett meditativt tillstånd serverade jag mig själv mina räkor och hällde upp ett glas kallt vitt vin. Innan jag satte mig för att äta matade jag fiskarna. Lite middagssällskap ville jag ju ändå ha.

Just då, när jag stod och matade fiskarna, blev Fredrik magsjuk och jag blev så förvånad att jag hällde massa fiskmat på golvet.
Sen rusade jag in till Fredrik, för att ta hand om "the mess". Stoppade in honom i duschen och hörde samtidigt porttelefonen ringa. Sprang ut och svarade.
- Tjing-tjong, sa de och jag svarade ok och förväntade mig ett bud på ingående (så brukar det gå till när vakterna ringer från entrén). Då jag inte hör ringklockan från Fredriks duschrum pendlade jag ivrigt mellan hallen och Fredrik. I mitt pendlande råkade jag trampa i en kisspöl från Sötis. När jag trampat i den såg jag en kisspöl till.

Budet kom och aldrig, Fredrik duschade klart, jag tog på mig nya strumpor, torkade upp fiskmaten, torkade upp kisset och satte mig vid matbordet.


Tittade på räkorna (som kallnat) och vinet (som blivit ljummet) och insåg att jag tappat matlusten.
Jag kastade räkorna och svepte vinet.
Trevlig helg!

Fredrik såg ett par manschettknappar, som han gillade och ville köpa.
- Jag köper dem åt dig om du följer med till skräddaren och beställer några skjortor, sa Johan.
- Ok, svarade Fredrik.

Skjortorna blev klara igår.


Fredriks initialer blev fint insydda också:


Ser bra ut!