En svensk "lao wai" i Shanghai

Johan var med på utflykten då Fredrik kände dofter och jag älskar den här bilden, som Johan tog då.



Denna klasskamrat kan nog tänka sig att bli mer än "bara kompisar". Eller?

Runt hörnet där vi bor finns det en gata, som alltid är nerspydd. Inte själva gatan då, utan vägrenen. Ungefär fem nya spyor om dagen brukar det vara. Jag förstår ingenting!

Det ligger en stor byggarbetsplats där, så Johans teori var att byggarna varit ute och partajat och sen kommit hem och spytt. Eftersom det bor många byggare där, så är det väl alltid några som ska ut och slå runt.
Hans teori sprack när jag såg en kvinna stanna sin bil och hoppa ut och spy.

Klok av det här blir jag inte.

Fredriks klass har varit på utflykt. När de kom tillbaka till klassrummet fick de svara på en massa frågor.



Jag tror fröken hade förväntat sig ett annat svar på detta.

Jodå, jag kollapsade i en hysterisk gråtattack igår morse. Jag stod och stekte pannkakor och så bara brast det. All psykisk press och stress, som jag har känt den senaste tiden bubblade upp till ytan. 
Jag grät och grät.
Det var skönt att få gråta av sig. Både min kärlek och min son kom och kramade om mig.

Jag är trött på att bli stoppad på gatan, för att folk vill hälsa och tala om för mig hur jag ska ta hand om Sötis, trött på att folk harklar sig, trött på surkärringar, trött på att personalen på Carrefour nyser över grönsakerna, trött på ayi, trött på att vara rädd för döden varje gång jag tar en taxi, trött på att se spyor på gatan varje dag, trött på att det luktar illa på väldigt många ställen, trött på att folk tränger sig, trött på män i skinnkeps, trött på Hello Kitty, trött på att vara trött på och trött på mycket mer...

Idag är en ny dag och jag är färdig med mitt offer-beteende och redo för förändringar.
Kina - nu börjar vi om från början. Vi gör om och vi gör rätt! Ok?

Ikväll ska vi inte spela UNO, Svarte Petter eller något annat konstigt kortspel.



Vi ska spela med en Standrrd kortlek.

Jag har haft mina mahjongladies här på vinmahjong. Katarina kom lite tidigare och vi lagade vi mat tillsammans.
Sen droppade restan av kvinnorna in och vi slukade både mat o vin snabbt, då vi alla ville börja spela så fort som möjligt. Precis, det är inte bara jag som är mahjongtokig!



Jag älskar mina spelkompisar! Tack, för en underbar kväll!

Ikväll firar vi Johans födelsedag.
Fredriks present var bäst! Nämligen ett skal till Johans I-phone.
Min kropp bubblar av skadeglädje och jag erkänner att jag skrattade så jag storgrät när Johan öppnade presenten från Fredrik.
(It´s Hello Kitty- pay back time!)



Tänk er när Carl Bildt ringer upp Johan, för att prata om Sveriges och Kinas framtid, och Johan drar fram den här telefonen.
Hahahahahahaha! Där fick han!

Fredrik har fått en fiol och han älskar den!
Han spelar och spelar. Det är helt fantastiskt att en fiol kan göra någon så glad!



Fredrik har fått en fiol och jag fullkomligt avskyr den.
Han spelar och spelar. Det är helt fantastiskt att en fiol kan göra någon så bedrövad.

Igår fick jag lära mig att hundar inte ska äta köttben från något som börjar på bokstaven F. Enkelt att komma ihåg.
Enkelt i min låda! Jag har redan glömt bort ett F! Jag kommer bara ihåg fågel, fisk och fläsk.

Ju mer jag tänker på vad det ska vara, ju mer poppar fruktkött upp i huvudet på mig och jag blir snart tokig på loopen i mitt huvud!
Fruktkött. Ändå rätt kul. Nu ska jag släppa det.


Trevlig helg!

Min kärlek fyller år idag! 

 
Hurra för Dig!

Eftersom det är Johans födelsedag, så har han tagit semester och valt att göra det han älskar mest. Johan har valt att gå på fiskemässan i Beijing. Han är ju helt galen!
Låter kanske konstigt, men det är en av anledningarna till att jag älskar Johan så mycket!
Puss!

Det här med att kineserna lägger sig i allt, som har med Sötis att göra, är inte det minsta underhållande längre. Det står mig upp i halsen! LÅT MIG VARA!

Idag stod det en tant och stirrade på oss. Jag tittade på henne och missade därför när Sötis stoppade något i munnen. När jag såg att han tuggade bände jag upp käften på honom och plockade ut det som fanns där.
Då fick tantan spelet och började bjäffsa med mig. Av hennes blick att säga och av tonläget på hennes haranger utgick jag från att hon skällde på mig.
Jag svarade:
- Nu får du fan ta och hålla käften, kärringjävel!

Jag sa det förvisso på svenska, men att få ur mig lite av all den irritation, som jag samlat på mig i veckor nu, kändes oerhört befriande! Sen gick jag chockad därifrån.

Det har ramlat in både blommor och kärleksbrevidag!



Jag är en lycklig kvinna.

Hoppas ni alla får en fantastisk Alla Hjärtans Dag!
Puss o kram!

Igår fyllde Fredrik 8 år! Hurra!

Bästa presenten stod farmor Ulla o Anders för. En trollerilåda! Han fick en av dem i julklapp och det har trollats varje dag sen dess, så nu kom en mer avancerad variant. Tack!

Vi hade bakat en chokladkaka kvällen innan, som jag skulle komma till skolan med. En halvtimma innan jag skulle gå inser jag att kakan är alldeles för smulig för att ens kunna dela i 18 bitar. Panik!
Lyckas på något konstigt sätt få ihop 18 godispåsar istället. Fråga mig inte hur det gick till. Jag har en stress-minneslucka!

Efter skolan följde bästa klasskompisen, Måns, med hem och så kom resten av hans familj över på middag sen. Mycket trevligt!



Det var en lycklig 8-åring, som somnade in den 11e februari.

Den 2:a februari var det kinesisk nyårsafton och det smälldes en hel del fyrverkerier. Det var självklart kul.
Nu är det den 9:e februari och det smäller fortfarande. Dygnet runt. Nu är det mest smatterband, så det är inte så mycket glitter längre.
Jag bor så pass bra till att smällandet börjar runt 07.00 och avtar runt elva på kvällen. Flera av mina väninnor bor närmare city och de kan inte sova alls.



Gott nytt år igen då. Kan det här nu. Gäsp.

Idag var Åsa och jag hemma hos Annelie och byggde askar. Jag är förvånad över hur kul det var!
Det är mycket rock ´n roll över Åsa, så det var inget snack om att hennes låda skulle vara svart. Själv är jag kvar i min "valp-bubbla", så min ask blev lite mer färgglad.



Alltså.. jag tänkte ju på Sötis då jag nu var separerad från honom och så förstod jag ju att han gick där hemma och tänkte på mig, så det blev liksom en ask till honom... Tänkte att den kan fyllas med hundgodis.

Detta beteende är allt utom gulligt. Jag är medveten om det.

Det här med konst är inte min grej. Jag förstår bara inte. Moderna museet ger mig rysningar av obehag. Shanghai museum får mig att somna. Ja, ni förstår.

Det här trädet, på nästan 20 meter, ser jag varje dag.


Jag borde avsky detta träd, men så är det faktiskt inte.
Jag fullkomligt älskar detta (osmakliga) konstverk!

Det är söndagen den 6:e februari. Solen skiner och det är 17 grader varmt. Solglasögon på!



Våren är ta mig tusan här nu! Hurra!

Igår var det kinesisk nyårsafton och det firade vi och sex familjer till, hemma hos Anna-Lena och Per. Oj, vad kul det var!

Vi kvinnor kan vår plats och startade därför kvällen i köket, medans männen intog drinken i vardagsrummet. Jag är övertygad om att de stod där och älskade oss.


Den rätt som jag tillagade blev den fulaste. Om det nu kan vara av intresse.. Jag yppade därför inte ett ord om att jag en gång i tiden ägde en restaurang.

Dukningen hade Anna-Lena stått för och jag tycker den var så himla gullig. I kuvertet fick vi pengar. Precis som det ska vara i Kina. Nu var just de här pengarna falska, men vad tusan - vi utlänningar behöver ju inte göra allt korrekt.


Så slog klockan tolv.
http://www.youtube.com/watch?v=96eMpRc_U4I

Annelie och jag struntade i att titta på fyrverkerierna, för jag hade en Sötis i knät. Vi hade så himla skoj:


Sen fick Fredrik en febertripp och det var bara att åka hem.
Tack till alla, som var med, för en fantastisk kväll!
Tack till Fredrik, som gjorde att ingen i vår familj var bakis idag!
Krya på dig, min lille älskling!