Tankar om Jaquette von Essen

Igår var makarna Hobbs och Marie-Louise här på middag. Mycket fnitter!
Av någon anledning började vi analysera målningen på Jaquette von Essen:



Brian: Jag tycker hon är så vacker!
Jag: Va?
Brian: Ja, hon är jättevacker!
Jag: Märkligt. Jag har hört många män säga det och jag förstår inte varför. Jag tycker bara hon ser stram ut.
Brian: Stram? Hon är ju sexig!
Jag: Nä! Hon ser ju bara trött ut!
Fia: Jag ser en kvinna med njurproblem.
Jag: Ja, det med!
Brian: Men kolla hur hon håller händerna!
Jag: Ja, det är ju just det! Hon ser ju helt stel ut.
Fia: Ja, hon släpper inte loss i första taget!
Brian: Jo då.. Jag ser att hon bara vill göra så här...



Tro det eller ej, men jag såg Jaquette le! På riktigt! HON LOG!
Tack, Brian!

Värt att fotografera

Både Fias son, Jeremy och min Fredrik såg något värt att fota:


Vad var så coolt? Jag tog en bild själv:


Vika gullungar! Snart är de stora och börjar dricka öl och skiter i morsan och fy farao för den tanken. Må den dagen dröja läääänge!

Mariefred by day

Härom dagen bar det iväg till Mriefred. Fia och en av hennes söner undrade on Fredrik o jag ville följa med och det var klart att vi ville.
Vi valde att ta ångbåten dit. Det tog tre timmar och fyrtiofem minuter. Dock väldigt mysiga timmar.

"Männens rum" hade en underbar skylt:

Pissmoj! Det var kul.

Framme i Mariefred.

Vi var hungriga och gick in på första bästa lunchrestaurang. Bästa kan ju alltid ifrågasättas.


Gå aldrig dit! Jag brukar vara förlåtande mot det mesta bara personalen ler. De log. Det hjälpte dock inte. Förstå hur många "fel" som då begåtts! Jag går inte ens in på det.

Ok. Mot riddarna! Vi hade en karta och började gå. Vi gick och gick.. vi hittade inte. Irrade runt. Insåg tillslut att vi tittat fel på kartan och letat efter festivalområdet, när vi i själva verket skulle till marknaden. Tillslut kom vifram till marknaden.

Detta var alltså vad vi åkt nästan fyra timmar för att se!
Några gycklare försökte pigga upp oss.

De lyckades inte, så vi gick och fikade istället.

Sen åkte vi hem. Skrattandes. Möjligen hånskrattandes.


Ekenmans barn

Jag kan inte förklara känslan av att se min son tillsammans med min brors barn. Det är bara något som sitter i blodet. Kroppen skriker HURRA i rent lyckorus och munnen säger något i stil med: "Så trevligt vi har det."




Efter fikat fick Ellie lära sig hur Fredriks telefon fungerar:


Under tiden lyckades brorsan äntligen få Aston att uppskatta axelläget:


Sen blev det sprit!


Ett härligt dygn! Fint.

Fredrik sjunger med ayi

http://www.youtube.com/watch?v=GmEvAcz4BIE

Hittade det här videoklippet och magen knyter sig av längtan till Kina och vår fina ayi. Vi får tillbaka henne! Hon har sagt upp sig från sitt jobb, för att börja hos oss igen. Om tre veckor flyttar vi!
Fina, fina ayi!

Min besatthet

Jag kom just på varför jag är så besatt av signeringar! Jag har nämligen i ren dumdristighet blivit av med två fantastiska autografer. De har liksom bara försvunnit!
Beredda? Ok.

ACE FREHLEY och STEVE VAI!

Steve Vai hade dessutom skrivit ett personligt meddelande till mig och det kom med posten från en gemensam vän. Det meddelandet fixade in Malin och mig backstage när han och David Lee Roth var här för många herrans år sedan. Oj, det var skoj!

Det som en gång var så himla skoj gör mig visst galen idag. Märkligt.

Mina grannar

Jag har världens bästa grannar! Jag har även grannar, som inte är världens bästa, men dem umgås jag inte med.

De bästa och jag har varit på Runmarö. Grannen Lotta driver krogen där.



Vi åkte ut mitt på dagen, så att vi skulle hinna bada lite också.



Lena stod med en öl och beundrade oss:


Sen blev det middag! Mums! På Runmarö Krog vet de hur god mat ska tillagas. De vet även vad underhållning är! Denna kväll var det två av Povel Ramels barn, som sjöng hans gamla låtar. Vi skrattade så vi tjöt! Jag grät även i ren nostalgi!


Efteråt köpte jag en samlingsskiva och fick den signerad. Ja, jag vet - jag älskar de där signeringarna!

Några i vårt gäng hade valt att stanna kvar och sova över. Smart val! Jag hade verkligen ingen lust att åka hem då sista båten gick, men.. ja,ja.
Vi hade dock rätt kul på hemvägen också. Mycket fnitter. Här väntar vi på bussen.


Då vi är goda grannar hade vi en eftersittning hos Lena. Hon serverade oss varm choklad. Gott! Ok då, en liten slurk cognac hade hon nog i.

Väl hemma ville Fredrik genast lyssna på de två låtar, som hade fått honom att vika sig av skratt. Sagt o gjort!
Här är han japanen i "The Sukijaki Syndrome":


Och sen pappan i "Far, jag kan inte få upp min kokosnöt". Hårbandet ska föreställa faderns mustasch.


Povel Ramel - vilket geni!
Tack till Lotta och Mikael, som håller sin pappas låtar levande. Med bravur!
Kärlek.

Veckan som gick

För en vecka sedan åkte Johan till Alaska för att fiska. När katten är borta dansar råttorna på bordet! Party, party!

På lördagen åt jag långlunch med Brian och Marie-Louise. Marie-Louise och jag firade Brian, för han fixar alltid så bra fester! Det är också värt att fira! Heja Brian!

På söndagen var det picnic med sötjäveln, Jenny! Ok, det låter inte så trevligt, men det är världsabra att vara en sötjävel. Och det SKA stavas just så.

Jenny hade fixat en riktig picnic! Det var skinka, två sorters melon, jordgubbar, massa chips, läsk, vatten och det bästa av allt: BUBBEL!

Dagen förvandlades till kväll och efter en utsökt middag så åkte vi taxi hem. Det blev lite senare än jag tänkt..

Dagen efter åkte vi till Västkusten för att hälsa på Fredriks bästa vän, Axel.
Det var där killarna blev kastade i poolen och Sara tog med mig på en helvetes-jogging-runda! Sen fick jag en gin o tonic och allt blev bra igen.

Sen åkte vi hem, för att packa om. Nu bar resan till Österbybruk och tant Marie och hennes familj. Hurra! Det var såååå länge sedan vi sågs! På kvällen dök även tokiga Susan upp.
Här är Susan o Marie:

Maries man, Classe och hans son, Anton. Nog är de lika alltid!

Syskonen Anton och Alfred:


Dagen efter var det bråttom hem, för sötjäveln skulle komma på middag. Det är förresten hon som är sminkad som Gene Simmons på KISS-konserten. Fredrik var snabb att utnyttja detta! Han satte på Kiss och bad oss sedan rocka. Var vi sena att hänga på? Näääää...


Ny dag. Ny fest. Malin, Danny och Elliot kom på eftermiddagen och jag släppte inte iväg dem förren det var sen kväll..  Alltid lika trevligt! (Malin grät när Vinnie Vincent fick sparken från KISS! Visst är det roligt?)


Jag har så många fina vänner! Älskar dem alla!


Axels morfar

Axel: Morfar! Du är en fegis!
Morfar: Säger du det en gång till kastar jag dig i poolen. Med kläderna på!
Axel: Fegis!






Jag älskar detta! Inga tomma hot här inte!
Vi pratar HANDLING - KONSEKVENS!


Nya kompisar

Jag har fått två nya kompisar på facebook! De ser ut så här:


Jag älskar dessa män! Ibland sminkar de till sig. Då ser de ut så här:


So sexy!

Ok, jag förstår att det inte är dem på riktigt, som jag blivit kompis med.. men bara tanken på det kittlar faktiskt.
Jag är barnslig! Jag vet.

Alva hjärta Fredrik

Det här är Alva:


Alva är en smart tjej, för hon tycker om Fredrik!
När Fredrik finns i närheten söker hon verkligen hans blick. Fredrik bryr sig inte, för han kastar hellre boll än flirtar med tjejer.


Fast Alva har ett knep.
Om några år kommer nog detta knep fungera:


Vilket framgångsrecept!


RSS 2.0