Heja AIK!

Det här är en riktig "Gnagare". Han heter Valle Elivuori.



Jag känner många hängivna AIK-fans. En som kan alla AIKs laguppställningar sen 60-talet, en annan som lärde sina barn AIK-ramsor innan "bä, bä vita lamm", flera som springer på alla matcher och tatuerat in AIK-märket.
Valle springer i och för sig också på alla matcher och har AIK-märket tatuerat, men det är inte det som gör honom så unik.
Det är denna enastående tatuering:



Vackert. Så vackert!

Alexandra the great

Vissa människor älskar jag! Såklart. Så är det ju. Kärleken bara finns där. Så är det med min guddotter, Alexandra.
Vi träffas inte så ofta, men när vi väl ses tappar jag nästan andan. Hon är så fin och hon väcker den där kärleken i mig!



Man skulle ju kunna tro att Alexandra poserar med sin syster, men det är faktiskt hennes mamma. Vackra båda två!

På måndag ska vi ta en fika. Så där som två vuxna människor gör. Alexandra är ju faktiskt 15 år nu.
Jag är stolt och jag är lycklig över att vara Alexandras gudmor!

Snittblommor

Jag älskar blommor! För mig är det lika magiskt att titta på blommorna som det är att känna doften av dem! Mmmmm..

Så kommer dagen då det ska bytas vatten...  Allt det romantiska som har med mina blommorna att göra dör! Odören som sprider sig som en hinna runt min varelse är obeskrivlig!

Men sen står blommorna på bordet igen - vackra och doftar gott! 

Nu är dags för vattenbyte.
Giv mig styrka!

Ett plingeling för Hulda

Förr i tiden kallades allt tjänstefolk (iallafall i min släkt) för Hulda. På så sätt slapp man komma ihåg namnen på alla, som rände runt i huset. Väldigt praktiskt!
Ville man Hulda någonting kunde man ringa i en liten klocka och så kom hon. En av dessa klockor äger jag idag. Dessvärre har jag ingen Hulda anställd.



Ovan visar Fredrik hur ansiktsuttrycket bör se ut när man plingar. Fantastiskt! Killen har anlag!


RSS 2.0