En svensk "lao wai" i Shanghai

Jag älskar svalor! Jag har till och med en tatuering med en svala på. Lite löjligt kanske med tanke på min ålder, men det är 20 år sedan jag gjorde den. Då var den minsann cool!

På SAS Radisson får jag äta deras hem till dessert om jag vill. Dyrt är det också.
Jag älskar dock inte svalor så mycket att jag skulle äta deras spyor!

Så här såg jag ut idag när jag gick på stan. Inget konstigt. Visst känner ni igen mig?

Det kom fram två kinesiskor till mig och sa något på mandarin. Jag förstod inte ett ord, så jag tog av mig solglasögonen och svarade: Excuse me, what did you say?
Då bröt de ihop i världens skrattattack och jag uppfattade hur den ena sa till den andra att hon ju trodde att jag var kines!

Ok!

Fredrik:  - Mamma, vet du siou xi ping schuxing prox sciang ge!

Jag: - Oj, vad din kinesiska är bra nu. Jag förstod inte ett ord!

Fredrik: - Jag pratade engelska.

Idag studsade hela familjen upp 06.10. Fredrik var lycklig, för han skulle till skolan. Jag var lycklig både för att Fredrik skulle till skolan och för att jag skulle till min nya skola och plugga kinesiska. Att det ösregnade, blixtrade och åskade för fullt störde inte vårt gemensamma lyckorus.

07.23 stod vi som vanligt nere i entrén, för då brukar skolbussen gå. Idag var den 20 minuter sen p.g.a. regnet.
Åter i lägenheten ringde telefonen. Det var från min skola. Mina lektioner var inställda då min lärarinna inte kunde ta sig till skolan i ovädret.

Klockan 08.00 ringde Fredriks skola. De hade översvämning och alla barn skulle skickas hem på en gång!

Timmarna gick. Ingen Fredrik.
Telefonen gick varm. Dock inte till skolan, för de svarade inte.
När klockan var över 13.00 gav jag upp skolbussen och lät Fredrik åka hem med en kompis.

En skolstart brukar vara spännande och var inte det här en spännande start om något?

Vi har kvar våra gulliga fiskar. Okej, de ser inte så gulliga ut på den här bilden. De ser väl mest korkade ut, men det är bara för att de hade en så fruktansvärt dålig fotograf! D.v.s. mig.

I vilket fall som helst, så hade vi kommit överens om att göra oss av med akvariet och köpa ödlor istället. Vi gick till djuraffären för att fråga om de ville ha våra fiskar, men glömde tid och rum när vi fick syn på ett gäng små sköldpaddor. Åh, så söta de var! Vi gick från djuraffären med två sötnosar, som genast förgyllde vårt akvarium. Tyvärr syns de inte på bilden. Skyll på den där värdelösa fotografen!

Jag börjar tro att vi kommer att ha kvar vårt akvarium för resten av livet.



Nu var det ju så att vi lovat Fredrik ett par ödlor och det är viktigt att hålla vad man lovar! Jag trodde att ödlor skulle vara små äckliga kryp, men icke. De är hur gosiga som helst!



Om vi fortsätter i den här takten kan jag glömma att jag är en lyxhustru och bara acceptera att jag blivit bonde.

Det är ju en självklarhet att jag ska börja min nya blogg med att prata om vädret. Gärna gnälla lite om vädret också. Det tycker jag passar sig alldeles utmärkt!

Om jag hade legat på en strand med en kall drink vid min sida, så hade jag säkerligen tyckt att 35 grader var en ganska behaglig temperatur. Jag hade troligtvis tagit mig ett dopp då och då i det turkosa vattnet och vickat lite extra på rumpan i min snygga bikini.
Nu ligger jag inte på någon exotisk strand. Jag stapplar fram på gatorna i Shanghai. Det är svettigt och allt utom exotiskt. Då och då kommer det regn. Ösregn. Det är som om någon kastar en hink vatten och sen bara går vidare. Så kommer soldiset igen. Mycket märkligt!

Jag är uppvuxen med att  "man ska passa på att vara ute när det är fint väder". Vad är då fint väder egentligen? Innan jag flyttade hit trodde jag att "fint väder" = när det inte regnar.
Fredrik ber om att få vara hemma på dagarna, för att det är så varmt ute. Jag tar ändå med honom ut en sväng. Vi matar änderna och sen går vi in igen. När vi kommer in ser jag att Fredrik är knallröd om kinderna och svetten rinner på honom. Då brukar jag lova mig själv att imorgon ska vi stanna hemma. När morgondagen kommer, så hör jag min mammas röst inom mig "passa nu på att vara ute när det är så fint väder". Så då tar jag med mig Fredrik ut igen. Dag ut o dag in.

På måndag börjar Fredrik skolan igen. Jag förstår att han längtar.

Nu ger jag upp min gamla bloggadress, http://miaekenman.bloggspace.se
Jag kommer inte längre in på den härifrån Kina. Adjö, kära blogg!

Välkommen nya blogg! Nu ska jag åter ta med mig kameran ut på stan och fotografera tokigheter. Åh, vad skoj det ska bli! Hurra!