Mia Ekenman vs Peder Lamm 1-0

Idag åt Peder, Sötis (som håller på att byta namn till Spike) och jag lunch i Xintiandi. Mitt emot oss satt det två kinesiska tjejer, som tittade på oss. Jag log för mig själv och tänkte att de minsann var avundsjuka på mig, som satt och lunchade med en sådan stilig man. Hehe, tänkte en mallig jag.

Plötsligt reste sig en av tjejerna och kom fram till vårat bord. Hon ställde sig framför mig och frågade om hon fick ta kort på mig.
Jag: Åh, du gillar min hund och vill ta kort på honom? (Inom mig fnittrar jag eftersom jag trott att de gillar Peder.)
Hon: Jag gillar Dig!

Hon gillade mig! Ni skulle ha sett mitt leende när jag log in i kameran!

Jaha, ja.. nä, men annars är allt sig likt.


Militärpolisen

På andra sidan gatan håller militärpolisen till. De börjar träna 06.30 varje morgon och till träningen ingår vissa skrik. I början trodde jag att det var en galen hund, som huserade och svor ganska ofta åt att dess ägare inte kunde få tyst på byrackan.
Men så kom dagen då jag insåg att det var den kinesiska militärpolisen, som tränade och hela min morgonritual förändrades från irritation till tillfredsställelse.

När jag nu hör dem tassar jag ut i köket och står bakom gardinen och fluktar, som värsta snusktanten. Jag trivs med det. En trevlig syssla.
Här är utsikten:



Så tränar de i sina uniformer också. Oj, oj, oj. Njutfullt att betrakta!

Förresten..

..så köpte jag ett balsam, som luktade gammalt kattpiss och en aloe vera-gel på stranden, som doftade stekflott. Jag intalar mig att det måste vara riktigt bra grejs! För visst måste det vara bra om det luktar så illa?
Ok. Vi bestämmer väl det då.


Thailand igen

Jag hade tänkt ladda ned massor av fina bilder, men Johans dator har kraschat och det är han som tar de fina bilderna. Så nu får vi nöja oss med mina grusiga.

Thailand var fantastiskt! Nu förstår jag varför det är så populärt! Vår strand var jättefin och Fredrik badade ungefär fem timmar om dagen.


Det var gott om underhållning också. Ryssar. Alla dessa ryssar. De tyckte mycket om att posera framför kameran. Precis som kineserna. Här tar maken lite ryggbilder på frugan. Självklart vände hon sig sen också om och intog den ena efter den andra "sexiga" posen.


Vår nyvunne vän, Kjell, ville också vara med i leken och det fick han:


Sol, bad, mat, vin och många skratt tillsammans med Kjell och Brittis fick vi. Jag tror vi har fått vänner för livet! Hur jag kan veta det? De älskar AIK och en gnagare kan man lita på! Så är det!

Thailand

I flera veckor har vaderlaken sagt att vadret i Phuket ska vara blixtrar o dunder. Tydligen har det inte regnat sa har mycket pa 30 ar! Detta hindrade inte familjen Ekenman-Palmqvist!
Fredrik sitter har pa flygplatsen och undrar om ni vagar hanga pa;
Ett antal timmar senare landade vi pa Thailand. Lite nervos var jag allt.
Fick vart rum mitt i natten och somnade som stockar! Vaknade sedan till en fantastisk utsikt
Ok. Vadret verkade lugnt. Skont.
Gick ner till receptionen och mottes av tidningsnyheterna som skrev- FLOOD FURY! Och sen en massa bilder pa oversvamningarna. Inte sa kul. Blev lite nervos igen..
Sa gick vi vidare och sa sag jag den har skylten-
Da gick jag och lade mig igen. Pa stranden alltsa.
For solen skiner och vi har det jattebra!

Paret på gatan

Det här paret stirrade mycket på Fredrik och Sötis, men det är inte stirrandet som är det mest fascinerande, utan det är deras klädsel.


Hon i vinterjacka och han i pyjamas o tofflor.
Gissa årstiden!

Magnolia

Magnolian blommar nu och det är så oerhört vackert!



Svårt att tro att Kräkgatan ligger runt hörnet, men den gör det.

Bröderna Klingvall

Bröderna Klingvall har gästat Shanghai och lika klart som korvspad var det att de skulle tillbringa helgen med oss! Ok, tillbringa hela helgen med Johan, för jag var iväg på gourmetmiddag i fredags och lördags dag tillbringade jag med hund och son, men lördagskvällen var vår!

Det firade vi med hummer och vitt vin. Gottis!


Micke blev nypt:


Sen somnade jag och missade allt fyllesnack! F-n också! Typiskt mig!
Men idag har jag varit pigg och alert minsann! Tränat hårt och mått bra.
Johan, Micke o Mattias - har ni också mått bra idag?
Äh, jag bara undrade..

Festmiddag!

Ulla och Åke har en svensk-kinesisk vän, som heter Johan Wang och han bjöd ut oss alla på middag en kväll. I väntan på värden blev vi serverade te och behandlade som kungar.



När hummern kom in tjoade och tjimmade alla och berömde den goda smaken!


Alla utom jag. Den rörde på sig. Den levde! Jag döpte honom till Hans..

Något som jag dock tjoade o tjimmade över var garneringen till en av rätterna. Snacka om konstverk!


Sen gick vi vidare. Fredrik fick en glass med tomater på och Mr. Wang beställde in kaffe och en flaska cognac till oss andra.


Kvällen blev till natt och vi satte oss och beundrade månen.

Sen åkte vi mätta, glada och berusade hem och somnade som stockar allihop.


Apberget

För att komma till apberget var vi tvugna att åka linbana. Fredrik tyckte det var mysigt, Johan fotograferade, jag (höjdrädd) höll krampaktigt i allt jag fick tag på och Lars-Åke hånskrattade åt mig hela vägen upp.


Väl framme och skräckresan var värd det!




Johan ville mata aporna och det ville aporna också att han slkulle göra. De blev så ivriga att de hoppade på honom. Det var skoj!




Såg en karta och blev genast nyfiken på "monkey kingdom jail".


Jaha, ett riktigt fängelse för busiga apor.


Lars-Åke läxade upp dem och sa "aja-baja". Det lät farligt, tyckte jag.


Så köpte Johan en Sprite och vips, så var den snodd! Ap-tjuv! In i fängelset med dig!


Så var det dax att ta farväl.


Hej då, apor! Jag saknar er redan!
Tack, världens bästa Lars-Åke för en fantastisk dag! (Fastän du hånade mig i linbanan hela vägen ned igen.. Grrr.)

Bakgården

Egentligen hade jag tänkt skriva om när Lars-Åke tog med oss till apornas ö, men min dator buffrar i all evighet. Ett kort har tagit en halvtimma att kopiera till bloggen och jag har så många kort från vår ap-resa!

Har lyckats ladda ner två kort. Båda är från första dagen då vi går runt och tittar på området där Ulla o Lars-Åke bor.



Varje morgon tar makarna Skager sig en lång simtur i poolen och sen går de hem igen och äter en frukost, som alltid innehåller mango. Mumsfillibaba!
Fredrik tyckte också om poolen.



Detta är ett paradis!

Hemma!

Nu är vi hemma från paradiset! Både vädret och sällskapet har varit strålande!
Jag återkommer med en rapport. Ville bara säga "hej" och visa hur man kan se ut efter tre timmar i havet.



Det är en bränd och mycket lycklig familj, som är tillbaka i Shanghai.
Miljöombyte är helande!




Splittrat

Människorna i den här familjen ska till Hainan i helgen. Det ska verkligen bli fantastiskt! Vi har vänner där, som vi ska bo hos. Ulla har lovat mig mango varje morgon och Lars-Åke har lovat mig rödvin varje kväll. Kärlek!

Det är bara en sak. Jättelöjligt egentligen, men.. alltså..
Just nu är Johan o Fredrik och lämnar Sötis på kenneln där vi köpte honom. Han ska vara där i fyra nätter. Jag har separationsångest! Ok, håna mig nu för att jag har längtat efter just detta! Håna mig!

Tror ni han kommer att sitta och gny i ett hörn och längta efter oss (läs mig) eller kommer han ha det jättekul med alla andra hundar?  
Kommer han undra vart vi (läs mig) tog vägen eller är det sant att hundar inte har någon tidsuppfattning?

Min (vaddå Fredriks?) lilla vovsing...


Love you. Ses snart. Hej då, baby.

Kräkgatan. LIVE!

Ok, det här är lite sjukt, men det här är en del av mitt liv just nu. Varje dag är det lika spännande att se hur många nya pizzor som har anlänt. Roligt också att Fredrik är mycket entusiastisk!

http://www.youtube.com/watch?v=36Qsl4tOQmY

Jenny, du som läser bloggen till morgonkaffet, kanske ska hoppa över att titta på detta.

Titt ut!

Fredrik: Åh, neeej! Mamma, folk har börjat stirra så där mycket på mig igen. Suck!
Jag: Ta på dig masken igen då, så ser de inte att det är på just dig de stirrar.
Fredrik: JAAA, vilken bra idé!



Nä, jag förstår verkligen inte heller varför Fredrik blir utstirrad..


Smygfoto

Johan har kommit hem från Sverige igen och det har också piggat upp mig!
Han är rolig, min make, för han är inte lika svensk som jag är. Han tycker inte att saker och ting är pisamma och så. Han kör på.

Här står han nu och tar kort på våra grannar (det vågade naturligtvis inte jag):



En liten bild på hunden, som bara blir rastad i barnvagn:



Äntligen ett bildbevis!
Dock tycker jag att han ska lära sig att använda den där nya kameran, så det blir lika bra bilder, som han säger att det ska kunna bli. Visst?


Skärp mig!

Nu får det vara nog! Åke har rätt, jag är en kvinna i mina bästa år. Rasa ihop bara för att jag blivit isolerad med världens sötaste hund. Jag trodde jag var smartare än så faktiskt.

Jag må ha lagt nerverna utanpå kroppen då vår förra ayi fick spelet och började bete sig som frun i huset. Hon fick sparken för två veckor sedan. Då var jag i chock över hur vår fina ayi förvandlats. Ok, lite nervklen också, men det är ju knappast något man vill skryta med.
När jag sen fick ställa in allt pga att Sötis fick ett bakslag i att vara rumsren, så kände jag mig bara så ensam och misslyckad. Mahjongen rök och hela turneringen med den. Bokklubben rök. Askkursen med. Kursen i traditionell kinesisk medicin jag planerat att gå, rök. Inga luncher med tjejerna. Ingen fika på stan. Inget liv, tänkte jag.
Sådana människor är offer och jag föraktar offer.

Läste härom dagen att valpar oftast blir helt rumsrena vid 6 månaders ålder och att de flesta får ett bakslag. Sötis har inte fyllt 5 månader än. Kanske skulle ha pluggat på lite innan! Efterklok är mitt andra namn.
Så kom Johan hem från Sverige i söndags. Äntligen lite manligt testosteron i den här familjen! Kvinnor och barn i all ära, men en riktig karl behövs i det här huset!

Tack för alla söta kommentarer och alla mail som dundrat in. Love you!

Jag tar ett nytt andetag och så kör vi. Jag bloggar om min vardag. Inte alltid så spännande, men för att hålla bloggen vid liv. Jag vet att farmor Ulla tycker att det är det bästa. Det är bra. En garanterat lycklig läsare och en lycklig bloggerska.
Bra!


En liten paus

Jag har ingen skrivarglädje längre. Har tappat den. Inser att jag inte har något att skriva om och då blir det bara konstigt. Har försökt den senaste tiden att vara rolig eller glad, men min inre nedstämdhet lyser igenom och då är det inget kul.

Jag tar en paus i bloggandet nu. Förhoppningsvis en kort paus, för jag tycker väldigt mycket om att blogga i vanliga fall.

Kram så länge!


Lördag idag

Det är lördag. Johan åkte till Sverige tidigt i morse och Fredrik o jag har haft en mysig dag. Tittat på tv, bakat kaka, fikat, tagit promenader med Sötis, lagt puzzel och så.

Myset fortsatte. Fredrik fick pannkakor till middag och lyckan var total då han fick äta framför tv:n. Det fick han bara för att jag stod i köket och tillagade räkor åt mig själv.
I ett meditativt tillstånd serverade jag mig själv mina räkor och hällde upp ett glas kallt vitt vin. Innan jag satte mig för att äta matade jag fiskarna. Lite middagssällskap ville jag ju ändå ha.

Just då, när jag stod och matade fiskarna, blev Fredrik magsjuk och jag blev så förvånad att jag hällde massa fiskmat på golvet.
Sen rusade jag in till Fredrik, för att ta hand om "the mess". Stoppade in honom i duschen och hörde samtidigt porttelefonen ringa. Sprang ut och svarade.
- Tjing-tjong, sa de och jag svarade ok och förväntade mig ett bud på ingående (så brukar det gå till när vakterna ringer från entrén). Då jag inte hör ringklockan från Fredriks duschrum pendlade jag ivrigt mellan hallen och Fredrik. I mitt pendlande råkade jag trampa i en kisspöl från Sötis. När jag trampat i den såg jag en kisspöl till.

Budet kom och aldrig, Fredrik duschade klart, jag tog på mig nya strumpor, torkade upp fiskmaten, torkade upp kisset och satte mig vid matbordet.


Tittade på räkorna (som kallnat) och vinet (som blivit ljummet) och insåg att jag tappat matlusten.
Jag kastade räkorna och svepte vinet.
Trevlig helg!




TV-kväll

American Idol på tv ikväll!

Först tittade jag med Fredrik mellan 18.00 - 19.30. Sen började samma program om klockan 20.00 och det tittar jag på nu samtidigt som jag skriver. Egentligen bara för att få se Steven igen. Vilken fest, va?

Jag tycker det är roligt att Randy Jackson envisas med att kalla Steven Tyler för "baby". Varför kallar han aldrig Jennifer Lopez för "baby"?



Fast jag håller med Randy. Steven är värd att bli kallad baby. Trots sina 60 år. Steven baby..

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0