En svensk "lao wai" i Shanghai

Nu får det vara nog! Åke har rätt, jag är en kvinna i mina bästa år. Rasa ihop bara för att jag blivit isolerad med världens sötaste hund. Jag trodde jag var smartare än så faktiskt.

Jag må ha lagt nerverna utanpå kroppen då vår förra ayi fick spelet och började bete sig som frun i huset. Hon fick sparken för två veckor sedan. Då var jag i chock över hur vår fina ayi förvandlats. Ok, lite nervklen också, men det är ju knappast något man vill skryta med.
När jag sen fick ställa in allt pga att Sötis fick ett bakslag i att vara rumsren, så kände jag mig bara så ensam och misslyckad. Mahjongen rök och hela turneringen med den. Bokklubben rök. Askkursen med. Kursen i traditionell kinesisk medicin jag planerat att gå, rök. Inga luncher med tjejerna. Ingen fika på stan. Inget liv, tänkte jag.
Sådana människor är offer och jag föraktar offer.

Läste härom dagen att valpar oftast blir helt rumsrena vid 6 månaders ålder och att de flesta får ett bakslag. Sötis har inte fyllt 5 månader än. Kanske skulle ha pluggat på lite innan! Efterklok är mitt andra namn.
Så kom Johan hem från Sverige i söndags. Äntligen lite manligt testosteron i den här familjen! Kvinnor och barn i all ära, men en riktig karl behövs i det här huset!

Tack för alla söta kommentarer och alla mail som dundrat in. Love you!

Jag tar ett nytt andetag och så kör vi. Jag bloggar om min vardag. Inte alltid så spännande, men för att hålla bloggen vid liv. Jag vet att farmor Ulla tycker att det är det bästa. Det är bra. En garanterat lycklig läsare och en lycklig bloggerska.
Bra!