Kinakärlek
Min Kinakris är över och kärleken till landet är tillbaka. Hurra!
Frågetecken kommer jag alltid att ha och konstigt vore det om jag aldrig igen skulle ifrågasätta hur tusan de tänker! För vi är olika. Rätt och fel är bara kulturella skillnader och det är enkelt att tänka att "det är dem som har fel".
Som Dr.Phil brukar säga: Vill du ha rätt eller vill du vara lycklig?
Tillbaka till kärleken till landet.
Tänkte på den imorse när jag var ute med hunden och vi gick i parken. Varje morgon är det mycket folk ute, som gör "sin grej". I just min park är det oftast många kineser, som gör sin morgonritual i ensamhet och det är fullkomligt naturligt.
Någon gick baklänges runt parken, en tant satt och sjöng högt för sig själv, en kvinna gick och klappade händerna, ett par stod och spelade badminton, en man stod och gjorde någon form av kampsport, några joggade och in kom jag och Sötis och jag älskade vad jag såg.
I det här landet vågar jag vara jag.
Det är det Kina som jag älskar! Så glad att du också uppskattar det. LÄngtar till när du kommer till Stockholm!!!
