En svensk "lao wai" i Shanghai

Det här med att ha hemhjälp är ju förstås otroligt härligt på många sätt och vis. Vi har alltid ett rent hem, en barnvakt som Fredrik älskar och så får vi maten lagad och disken diskad.
Det är bara det att.. f-n vad svårt det är för mig att sätta tydliga gränser!
 
Vår ayi älskar att vara här. Eller så avskyr hon att vara hemma.
Hon kommer tidigare på dagarna och på kvällarna vill hon inte gå hem. Det skulle ju kunna vara en dröm om allt varit som det var sist hon jobbade för oss (låter hemskt, men då var hon väldigt osynlig), men saker och ting har förändrats och det känns som om jag kvävs!

Ayi tror mer och mer att hon är frun i huset. Det är lite skrämmande. Dels för att jag är så mesig att jag låtit detta gå så långt och dels för att hon ens vågar. Det här fruktansvärda uttrycket "hon tar sig sådana friheter" har korsat min hjärna allt oftare.

Droppen kom här om dagen. Jag kom ut i vardagsrummet och fann henne uppkrupen på min plats i soffan, läsandes min makes kontorspapper!  
Då sa jag till henne. 
Min resa som nej-sägare har just börjat.
Önska mig lycka till!