Bakslag!

Om inte denna infektion i ögonen hade infunnit sig, så hade jag troligtvis fortfarande varit piggelin! Och lycklig! Och fin!
På tre dagar har jag förvandlats från euforisk till trött, ful och folkskygg.
Fattar ni? (Om ni dessutom läser det där med skånsk dialekt, så blir det perfekt!)

Som träningsnarkoman är det rena rama plågan att inte få röra på sig.
Som fåfäng är det rena rama plågan att se ut som en fet geckoödla.

Så där tänker jag. Så börjar jag le och inser hur lyckligt lottad jag ändå är.
Större problem än så här ska jag väl ändå inte behöva ha?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0