En svensk "lao wai" i Shanghai

För ett år sedan hörde en väninna av sig och undrade om vi kunde ses, för hon skulle hälsa på sin son här i Shanghai. Jag visst inte att hon hade en son i Shanghai. Jag tycker väldigt mycket om den här kvinnan, så jag jublade och sa att jag gärna ville träffa henne och hennes son. Sagt och gjort.
Hennes son heter Simon och är 22 år och vi har hållt kontakten under året som gått. Vi har ätit middagar, fikat på stan och setts på balmiddag.

Nästa fredag kommer båda hans föräldrar hit. Jag känner hans pappa lite också. Det hade kunnat vara fantastiskt om det nu inte är så att vi flyttar hem just den dagen! Jag känner mig förkrossad! Det är nämligen så att jag behöver prata med hans föräldrar! Jag har en hel del frågor angående denne Simon. Jag skulle faktiskt behöva ett allvarligt snack med hans föräldrar!
Fräck som jag är tänker jag nu lägga upp en bild på honom, så ni vet vem han om ni ser honom på stan. Jag säger bara: VARNING FÖR DENNE MAN!



Han är nämligen smart, intelligent, världsvan, snygg, vass, humoristisk, vaken, stilfull, positiv och ovanpå detta oerhört ödmjuk.
Hur är det möjligt? Han är allt jag vill att Fredrik ska vara när han är 22 år. Allt jag önskar att jag var när jag var 22 år. Allt jag önskar att jag voro nu vid 38 års ålder. Den där sista meningen kan vi väl låtsas som om jag inte skrev fastän jag menade den. Ok? Jag vill gärna tänka på min heder!